Två år har gått.

Idag är det två år sedan mamma dog. Det går ju inte att förstå. Tycker inte det känns någon skillnad i sorgen från förra sommaren. På ett sätt känns det till och med värre nu eftersom jag verkligen skulle ha behövt henne nu när jag själv blivit mamma. Därför känns det fortfarande rätt nyss. Samtidigt så känns det som en evighet sedan man träffade henne. Det är svårt att förklara. Jag kommer sakna henne för alltid. Hon förstod mig bättre än vad jag själv gör. Nu får jag försöka förstå mig själv.

Jag älskar dig mamma.